På tal om vänner i det förra inlägget så vill jag berätta om en vänskap som knappt höll ett år, hon förstörde mitt liv.

Vi lärde känna varandra på ett ställe, något som har med en hobby att göra. På grund av henne så lämnade jag ett flertal vänner, vi brukade vara med varandra hela tiden, hon fick mig att bråka med mina vänner. Det är något som jag ångrar väldigt mycket idag, hon hade kontroll över mig.

Hon bestämde över mig, hon kunde vara hur otrevlig som helst för att det var hennes stil helt plötsligt efter ett halvår. Hon kunde kalla mig saker och ting, fastän hon visste att jag skulle ta åt mig, men när jag blev smått irriterad och agerade drygt så var det inte okej. Sen träffade jag min älskling, och enligt mig så räddade han mig.

I höst så träffade jag min älskling, blev tillsammans med honom - och som de flesta vet så är ju nykära par väldigt mycket med varandra i början. Hon verkade inte acceptera det, han bokade flera dagar innan, hon ringde på kvällen och frågade om vi skulle göra något, klart man inte dissar honom när han bokat dagar innan. När jag sa nej så blev hon besviken och arg.

En gång så hade vi faktiskt bestämt att vi skulle göra något, men hon avbokade det. När jag ringde på kvällen så var hon full och jag hörde röster i bakgrunden. Då tänkte jag "Jaha, okej? Kan hon inte vara med mig och dem?". Efter det så började hennes dryghet gå mig på nerverna, hon brydde sig inte alls om mig.

Att ge henne komplimanger var inget uppskattat, gav någon annan en komplimang så blev hon glad dock.
Sa jag förövrigt att hon, som min bästa vän, kysste en kille som jag var kär i för första gången på flera år? Jag hade sagt att jag inte var kär i honom för hans eget bästa(han hade inte kommit över en tidigare flamma), och hennes bortförklaring var att jag hade sagt att jag inte tyckte om honom.

Jag tyckte, och tycker fortfarande, att det är respektlöst att vara så mot sin bästa vän. Om man verkligen är intresserad så kan man ju alltid fråga sin bästa vän om dennes känslor, om det verkligen är så en känner eller något.

Nu har jag inte pratat med kontrollfreaket på flera månader, och det känns bra. Jag har fått upp kontakten med min förra bästa vän(innan den jag har skrivit om), jag har blivit vän med massvis med människor som jag aldrig hade kunnat bli vän med i hennes närhet.

Jag känner mig fri från hennes klovar, nu är det enda som gäller; 18-årsdagen.