Jag ska bort snart, så jag kommer inte att skriva på en snar framtid... Jag kan ju inte vara alldeles för oförsiktig om man säger så, jag vill ju trots allt att bloggen ska vara så anonym det går. Om jag skulle avslöjas, så vill jag inte att det är jag som avslöjar mig själv.

Jag har bloggat innan, men då var jag inte anonym, och då tyckte jag inte att det var så kul. Men det är faktiskt väldigt kul att blogga i den här bloggen då man får trevliga kommentarer efter knappt tre dagar. Det känns riktigt bra, att det faktiskt finns folk som har varit i samma situation är skönt att veta. Man har väldigt lätt att känna sig ensam.

Tack till er, jag hoppas att ni som faktiskt läser den här bloggen stannar fastän jag inte kommer att uppdatera. Jag behöver ert stöd, man får oftast mer stöd av folk man inte känner, speciellt såna som har varit med om det själva.

Jag kommer nog ha mycket att berätta om när jag kommer tillbaka!
Kan tillägga att pappa inte följer med dit, det blir jag glad över.