.. var jag livrädd. Jag följde ju inte med min familj till det där stället, så jag åkte och träffade några vänner istället. Jag hade obeskrivligt roligt, det var riktigt kul, alla var glada och trevliga mot varandra. Däremot så förstörde pappa min kväll, när jag förstod att jag var tvungen att åka hem tidigare än alla andra, att jag var tvungen att åka hem överhuvudtaget. När jag la mig så var allt jag kunde tänka på vad som skulle hända.

Skulle han försöka slå mig? Så att mamma ställde sig i vägen och råkade bli slagen istället? Vad hade jag gjort om hon blev slagen? Troligtvis slå till honom, men vad hade polisen gjort mot mig då? Slutade med att vi kollade på Amityville Horror, men sen kom pappa in i rummet och började skrika; stäng av tv:n!

Mamma tjatade om att hon ville se den, för det ville hon. Vi är båda lite dumma som gillar att skrämma upp oss som fan. Han bad henne käka skit, jag tycker snarare att han ska göra det. Men sen så lät han oss kolla på den iallafall, för att vara snäll mot mamma. Vi ignorerar varandra nu, det är väldigt skönt faktiskt.

Hur kan man leva med att ett barn, sitt eget barn, hatar en? Ska inte man älska sina barn automatiskt, och skydda de med sitt liv?